krämpor och julstämning

En udda blandning angående dagens rubrik.

Veckans meny har bestått av smärtor i armhålor, knäskålar och illamående/yrsel.
Hösten sätter tidigt sina spår och frosten är inte lika vacker om morgonen som den var för någon vecka sedan.
Nä nu är den bara trist, kylan som ska ila i benen och kindernas små hårstrån som ställer sig rakt ut som taggarna på en igelkott, när man ska iväg på morgonen.

Även om det ilband är tråkigt att ligga hemmma och inte kunna göra ”ingenting” så har det även funnits en liten fördel, jag har nämligen kunnat ägnat tidsfördrivet till att måla. Igår var jag så ”julsugen” att jag funderade på att måla julkort eller en tomte… men det fick istället bli en rödluvan/Alphonse Mucha inspirerad bild.

Nu väntar en stor kopp te på mig!

Publicerat i Vardagligt | Lämna en kommentar

red flying wolf

Publicerat i Vardagligt | Lämna en kommentar

Bonustjuven

Igår när Penselsveparen arbetade i kassan dök det upp en mycket otrevlig typ.
Jag visste inte om jag skulle skylla på ålder,mentala/fysiska nedsättningar eller om han rent av hade en pissdag efter att jag hjälpt honom och dra sitt bonuskort och sedan inför andra kunder ger tillbaka hans värdefulla bonuskort, då han någon sekund senare börjar gorma om att jag har tagit kortet för honom.
Det var ingen fråga om: ”ursäkta glömde jag mitt kort här någonstans?” Nej, nej det var: ”UHH– ÖH–!! var la du mitt kort, det är borta!”
Det tog mig säkert fem minuter att förklara för stackaren att jag inte har hans kort och att jag gav det till honom efter att vi drog det i terminalen. Men ack, hans temperament var i botten och ådran i pannan på honom bultade bara värre.
Han skrek och sa att jag skulle kalla på chefen, jag föreslog ett nytt bonuskort om han nu tappat bort det men nej nej.

Samtidigt pratar jag med en annan kund vilket jag inte fick göra, det börjades skrikas inne i butiken och klagomål började spottas ur munnen.
Snällt frågar jag om jag får titta i hans plånbok och hjälpa honom att hitta det, eller hade han rentav lagt det i fel ficka kanske?
Det skulle jag inte heller ha sagt för gormandet blev bara värre.
Tillslut dök en annan medarbetare upp som räddning och fråga vad som pågick egentligen.
Gormandet fortsatte och den snälla medarbetaren plockade upp hans bonuskort ur plånboken.
Det blev en pinsam tystnad…

Och om jag nu hade tagit hans kort då?
1. Hade jag använt det hade bonusen ändå kommit hem till honom.
2. Jag har ett eget bonuskort, varför använda flera?
3. Jag har tillräckligt med kort i min plånbok, jag behöver inte fler.

Publicerat i Vardagligt | 5 kommentarer

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Tiden går, ibland fort ibland långsamt och ibland känns det som att tiden aldrig rör sig.
Man kan hitta gamla VHSband och tänka tillbaka att oj, det här var ett tag sedan.
Man kan också kika på produktionsåret, 1999 och glömma av att det faktiskt var mer än tio år sedan filmen kom ut.
Ett decennium som helt plötsligt bara har rusat förbi.

Man kan hitta gamla tidningsurklipp från 80-talet och komma på att det var mer än tjugo årsedan…

Man kan få ”jajustdet”upplevelser och nostalgikickar från gamla barnprogram som IKA i rutan, Trasdockorna, Kosmos, den riktiga disney dags… och så försvann det tio år till så där, paff!

Eller så kan man hitta gamla skrynkliga teckningar i sin låda, gamla teckningar från 1995.
Ett leende kan dyka upp där man sitter i sin stökiga garderob och så har tiden stannat för någon minut.
Man kommer ihåg lukten, pennorna, stället man satt vid när man ritade, vem som skulle få teckningen och för en liten, liten stund fastnar man i det där speciella ögonblicket, i det minnet, innan man kommer tillbaka till idag.

En teckning som liten kunde användas till mycket.
Det kunde betyda:
”Förlåt pappa jag har gjort något du inte kommer gilla!” – Ännu bättre var det när man målade hela olyckan.
”Här mormor, får jag en glass nu? – mycket effektivt
”Här får du storasysters pojkvän, jag har gjort den själv!” – ett intyg om att personen i fråga nu är accepterad i familjen.
Men sedan kunde det också vara som rubrikens inlägg.

”Mamma är du ledsen, varför ler du ej?
Vill du jag ska måla någonting till dig
Många vackra färger har jag ännu kvar
gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra

Undrar vad det är jag kommer hitta i min garderob om tio år till?

Publicerat i Vardagligt | 3 kommentarer

Livet är en skoluppgift

Mycket har Penselsveparen lärt sig genom livet.
Att inte stressa, att kommunicera istället för att hålla inne med grejer, att inte ta på sig för mycket emotionellt eller praktiskt.
Hon har lärt känna riktiga vänner och vad som egentligen spelar roll här i världen, hon vet nu att när det kommer en vägkorsning i livet kommer det vara lika jäkla svårt varje gång hur hon än försöker vända och vrida på det.
Hon har också lärt sig att ”Birds are flying high” när det blir solsken.

En kväll gick Penselsveparen och filosofera eller rättare sagt ”spektekulerade” – ett ord skapat av henne och Lärarjäveln då dom ville få in spatsera och spekulera i ett och samma ord.
Hon kom och tänka på att Lärarjäveln nästan alltid haft hemliga budskap bland hennes uppgifter, lektioner eller presenter.
Ta tex den fina CD-skivan med noggrant utvalda låtar med dolda budskap här och var.
Penselsveparen började tänka rejält, som hon i vissa fall gör, hon faller in i en tankekoma och har svårt att slita sig ifrån den.
Men det låg faktiskt något i det hon tänkte på…
Om vi bortser från det som skolverket ser till att elever ska kunna så borde Lärarjäveln haft ett finger med i spelet när det kom till våra uppgifter.
Att skriva uppgifter i hennes Svenska var klurigt, för mig var det svårt att utesluta mina egna åsikter från texterna, ännu svårare blev det när jag skulle skriva och låtsas att vara en annan med helt andra åsikter än mig själv.
Ni märker ju själva, jag kan knappt hålla mig till att skriva om mig själv i tredje person.

Mitt ungdomsliv började som en helvetestratt, jag ställdes inför svåra val och var tvungen att välja bort usaker ur mitt liv som borde legat långt ner i Dantes stege, jag själv befann mig i tratten och visste inte riktigt vart jag skulle placeras.
Hela livet blev en fråga om förändring, en ”Pay it forward”-strategi, jag fick lära mig att för att själv kunna klättra upp ur tratten måste också jag hjälpa andra och mig själv.
Troligtvis hade jag passerat och smakat av de flesta av de sju dödssynderna vid det laget och om inte fanns dom alla i min omgivning, frestelser och hjärtekrossande avslöjanden för en tonåring. As life should be.

Men med förändringens vingar kan man åstadkomma mycket, plötsligt var skamtratten borta runt min hals och där fanns inga kliande eksem att störa sig på och debatter blev riktigt kul.
Min målgrupp var trevliga människor som knöt sig hårt runt mitt hjärta och allt blev en ljuv saga med härliga utmaningar.
En av alla dessa hjärteknyten var Lärarjäveln.
En härlig prick på många sätt och vis som tog fram de bästa ur elever, hon blev mer än en lärare.
Hon blev en moder, en syster, en vän… framförallt en riktig vän.
Genom tre år lärde hon mig en väldigt viktig sak som jag, Penselsveparen kan lägga tillsammans med allt annat jag har lärt mig, att Hela världen är min scen och ingen annans.
Tack vännen, med den kunskapen går jag vidare i livet, klättrar ännu högre upp, fast denna gång inte ur någon helvetestratt…
It’s a new dawn It’s a new day, It’s a new life for me and I’m feeling good! – Michael Bublé

Publicerat i Vardagligt | 3 kommentarer

Och därför vill jag sjunga att sommaren är min!

Under långhelgen spenderade jag och min sambo karamellkungen, en underbar tid vid västkusten hos våra vänner Skalle-Pär och My.
Helgen inleddes med grillat på menyn.

Midsommarafton kom tillsammans med min födelsedag och jag fick mycket fina presenter.
Pricken över I:et var den vita tårtan med mitt namn fint dekorerat bland rosa glasyr, chokladfjärilar och marsipanrosor.
My hade minsann tänkt igenom det väl och valt mina favoritfärger och snappat upp att rosa och fjärilar går hem i min värld. – Det var mycket uppskattat, här ska tilläggas att jag
aldrig har fått en tårta med mitt namn på!

Bland nostalgiska låtar, skratt, tokiga fyrhjulningsturer och myskvällar kände jag
mig förträffligt nöjd och njöt av varje minut. Karamellkungen njöt han med minsann.
Hela omgivningen var fylld med ro och både jag och karamellkungen kunde slappna av och bara finnas till… nära våra vänner med nya fräknar och prickigt sommarskinn.

Publicerat i Vardagligt | 2 kommentarer

Fröjdas i ungdomens vår

I samband med en virtuell flytt påbörjar Penselsveparen ett slut på denna sidas början.
Över tio år vid skolbänken var de tre sista extra speciella, med förgyllda härliga gymnasieminnen.
Nu ska man stå på egna ben och själv skilja på vad som är rätt och fel här i världen.
Den ljusnande framtid är vår…

 

Publicerat i Vardagligt | Lämna en kommentar